När jag var kung utan att veta om det

Just nu känns mitt hjärta sådär tungt igen, så då passar jag på att skriva lite.

När jag sitter och reflekterar lite nu, så insåg jag hur bra jag har haft det.
Jag mådde som en kung, livet lekte och allting kändes perfekt.
Det var så härligt att få spendera 8 månader med dig.
Men ibland så börjar jag tänka att.. jag skulle tagit hand om dig bättre, ibland var jag inte så bra.

Ibland har jag varit rädd att förlora dig, och det har inte varit ett bra sätt att tänka. Jag har insett det. Ibland fick du ta på dig roller som du inte ville ha, och det har inte varit med mening du fick göra det. Det bara blev så, tyvärr.

Jag har jättesvårt att acceptera att du är borta fortfarande, jag saknar dig fortfarande jättemycket.
Jag önskar så mycket att mitt hjärta blir helt igen.

Jag ville inte riktigt att pappa skulle sagt dom där orden åt mig... Dom fick mig att bli ledsen.
"Kim,varför lät du Sofie gå?"
"Jag kunde inte göra någonting åt det, jag kan inte bestämma över hennes känslor."

Det kan jag inte heller.

Jag saknar att vara kung.